Kokobonga

Han stod fortfarande kvar vid byggplatsen. Han hade alltid velat vara en kokobonga. Det var så vi kallade folk som var töntiga. Nu är jag också en kokobonga. Jag älskar fortfarande den hunden, även om jag var lite koko mot den stackaren. Hans mamma hade ju dött. Hoppas att han kommer över det. Bäst att jag går över och inte blir påkörd. Skulle jag klara det? Jag har dock aldrig ångrat att jag gick över det fantastiska övergångstället!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0